Maskmedel ännu en gång

Gav den 28.6 maskmedel på nytt till Triip. Denna gång flytande och direkt i munnen med en spruta. Fredag och lördag har jag inte sett mera löst varken ute eller inne. Vi får se om det hjälper. På samma gång som Triip fick sin medicin satte jag lite ny tjära på Lockis fd. böld och till Kabris vid svansroten var myggorna sstt på ett ställe med lite tunn ull. Det hjälper bara i mera än en vecka och håller myggorna borta.

Idag har Sminnsdottern GPS på sig och jag följer med hur de äter och vilar.

Myggorna stör djuren som mest håller sig inne.

Underlig Rödkämpe (Plantago media)

Jag hittade häromdagen 6 underliga rödkämpar på ängen. Fick fråga råd av Kimmo vad det var för så märkliga såg de ut. Svaret kom snabbt, Plantago media (soikkoratamo) men blomman är nog en mutation. Vid sidan av växer normala rödkämpar.

Ännu mera Brudsporrar

För varje dag blir det mera Brudsporrar!

Brudsporrarna blommar

Nu har brudsporrarna börjat blomma på allvar och jag har i år rekordmånga, över 1000 exemplar på ett rätt så litet område. Fåren säger inte nej tack och fy skam till dem. I dag såg de  i allafall inte ut att äta dem med god matlust, mera i förbigående slank ett par ner. Idag var det getväppling som gällde.

Uppföljning om lös mage och böld

Efter koltabletterna (6 + 8 tabletter ämnade för människor, köpta på apoteket) började jag med ny kur med jäst. Nu ger jag mera än 10 g. Har tänkt ge två gånger 10 gram jäst till henne dagligen. Idag var svansen torr om morgonen. När jag på måndagen tvättade henne så märkte jag en stor blodådra som hade svullit upp till ca. vindruvsstörrelse, inte vid tjocktarmen utan lägre ner. Det var ett elände att tvätta henne, det ville hon ju inte. Till slut fick vi det värsta av men jag måste nog klippa henne lite runt rumpan ännu. Här kommer en hemsk bild, men vad kan man göra - har man lös mage så har man! Vacker bild är det ju inte!

Det verkar som om allting bara krånglar i år. Redan för en tid sedan hade Locki en böld som gått sönder. Jag hade inte ens märkt den fast den varit mitt på ryggen. Där satte sig ju sedan tusentals myggor och riktigt mådde bra i det öppna såret som kom när bölden sprack av sig själv. Det skulle nog ha läkts fint om det inte varit för myggorna. Dom söndrade såret varje dag. Jag tvättade såret med antiseptisk vätska och sedan torkade det över natten och sårskorpa var på, men under dagen åt myggen igen såret blodigt.

Sedan ringde jag veterinären och frågade råd. De råd jag fick verkade inget värst trovärda så jag sände gubben till byggnadsaffären och bad honom köpa tjära. Jag tjärade såret och efter det har inte en enda mygga vågat sig i närheten och såret ser ut att läkas, så mycket som man nu kan se för tjärans skull. Jag hade redan under tidigare år hört att många tjärar sår om sommaren på får, det håller otyg borta. Och inte svider det i såret som så många köpta läkemedel gör. Har nu tänkt pröva tjära även dörrstolparna till lidret var djuren ligger varma dagar - kanske det även håller oknytt borta. Förrän hon är helt frisk rekommenderar jag inte tjära. På människohud är ju inte tjära så tjusigt!

Brudsporrarna laddar upp för blomning

Tog en avslapnande dag och inventerade lite växter på ängen.  Bäst inventerar man en skuggig dag eller om kvällen. Det var nu fullt dagsljus. Men jag inventerar orkiderna flera gånger nu de kommande veckorna. Denna var endast en säkerhetsinventering då det ju kan hönda att fåren får brudsporre-lust någondera dagarna. Vem kan motstå de ståtliga blommorna!

Det blev 535 Brudsporrar (Gymnadenia conopsea) och 119 Korsgentianior (Gentiania cruciata). Jag skriver växterna med stor bokstav som i namn för jag tycker att deras namn kan väl skrivas med stor bokstav med liksom mitt. Namn som namn.

Triips lösa mage kom tillbaka

Jag lyckades bota Triips mahe med jäst men nu har hon lös mage igen. Måste nog en sväng om veterinären idag. Sedan skall jag tvätta henne. Hela svansen är skiten nu.

Jag ringde en vän som rekommendearade koltabletter. Först gav jag 6 och andra dagen 8 tabletter.

Trots detta fick just Triip idag leda fåren när de gick ut på betesmarken. De äldsta gick sist. Hon uppförde sig så rätt och riktigt. Hon fick alla på rad, när staketet sluta vid tallarna aträckte hon på halsen så dwn blev så lång som aldeig förr. Hon tittade mot alla håll, kollade att det var säkert och valde sedan riktning och alla följde henne ut. När hon började beta började även de andra.
Hon är så duktig Triip (betyder Sträcket, på estniska, hon har ett sträck mitt på huvudet). Hon är väldigt nyfiken och sällskapssjuk med, det har hon varit ända sedan liten. Hon är mu ca. 1 år 4 månader gammal och skall lamma till nästa år första gången.

Göktyta (Väänkael, Käenpiika)

Idag försökte jag lista ut vem som bor i holken mitt på gården och jag tror att det är en göktyta - en ny bekantskap för mig. Det låter i alla fall mera än troligt för jag har mera än 90 myrbo på endast 0,7 ha av ängen - om jag tittar på hela ängen så blir det långt flera. Det blir så när man använder traktor och maskiner lite på ängen och när den inte har plöjats på en lång tid - då trivs även ängsmyrorna som bygger bo i jorden på ängen.

Det estniska namnent "väänkael" betyder hals-böjaren eller hals-svängaren. Göktytan kan ju svänga sin hals så att den påminner om en orm.

Grå ålandsull med grövre täckhår spunnet (6)

Nu fick jag den gråa ålandsullen med grövre täckhår spunnet. Sonja leverade ullen som skall användas i väv. I projektet KnowSheep prövar vi de olika ulltyper för olika produkter. Det blir nog mest vävning. Denna åländska ulltyp var väldigt glansig och hal att spinna. Mest jobb var det med att noppa ullen (öppna upp fibern) som görs för hand. Att öppna upp ca. 270 gr tog 6 timmar! Spinnimgem försvårades lite av att fibern var kort.

Denna typ av ull gör sig bäst som fäll. Men det blev även ett vackert, tjockt och glansigt garn som passar bäst till rya.

Hur har de betat de första veckorna?

Avgörande för betningen är hur många lamm som är i flocken. Om de är många lamm styr hela flocken betningstiden efter lammens behov. I år när jag har bara en tacka med lamm och fyra vuxna tackor utan lamm så betar de vuxna i sin takt och tackan med lamm betar även en extra gång för det mesta när de andra vilar på förmiddagen och eftermiddagen. Hon betar så åtmonstone två gånger mera än de andra utan lamm.

De började beta områden närmast lidret, sedan längs med nätet (verkar som gräset längs med ett linjeobjekt smakar bättre, kanske får det mera sol och blir godare?) Jag kan inte säga att de betar på de områden som har mest foder. Områden med klöver och kirskål är ännu helt obetade. Om de fortsätter beta på samma sätt tippar jag att om ett par veckor utvidgar det att beta dessa områden. Den del av ängen som har minst bladmassa har de ännu inte besökt. Där börjar brudsporrarna ( kirkiruoho) blomma om en och en halv vecka. Hoppas de håller sig även borta från den delen. Just nu tycker jag det är väldigt bra ur betessynpunkt att jag har områden som är i olika faser av transition till naturäng. Nu kan djuren verkligen välja var och vad de vill beta.

Som vanligt går de ut på ängen i en fördjupning som finns på ängen, jag tror det är en gammal plöjfåra. Gräset börjar vara högt, om de går i en svacka kan jag inte alltid se dem från gården.

Gränser och får

Det finns gränser överallt, naturliga gränser och människoskapade gränser. Gränserna skall vara tydliga - det är fair för djuren att använda tydliga gränser. Naturliga gränser är vattendrag, skogar, och geologiska former så som åsar och dalar.

Människoskapade gränser är olika staket, byggningar och vägar. Så som många djur tycker även får om linjegränser. En vägg, ett staket, en väg eller stig. Djuren tycker om att följa dessa. Får har en förkärlek för både staket av sten och trä. Dels inger dessa en trygghetskänsla, ett skydd, dels kan de gnugga sig emot dessa. Sådana staket ger skugga en varm dag, på stenstaket kan unga djur springa och leka. Bygg ett ordentligt trädplank till dina djur och du får se att de tycker om det.

Genom naturliga eller skapade gränser kan du styra dina allmogefår. Man kan även lära djur signaler, varna dem med deras egen varningssignal, stampa hårt i marken, eller klappa i händerna när du vill en viss sak.

Man skall vara väldigt tydlig i sitt kroppsspråk med får. Man skall osa arghet när man är arg och vara mild och vänlig när man är snäll. Får förstår kroppsspråk. Om man är ledsen och gråter förstår de och söker kontakt och försöker trösta. Får hälsar på samma sätt som katter och säkert även många andra djur. Man för fram sin näsa och snusar / andas mot den andra. Man rör ej varandra.

Moderna elstaket är inte fair för djuren. Dels är de nästan osynliga, dels har varken husdjuren eller de vilda djuren mångsidig nytta av dem.

Även vargen rör sig längs med linjehinder. Vid att bygga linjehinder på strategiska platser kan man även styra dessa i någon mån.

Ännu några ord om de naturliga gränserna. Alltid är det inte nödvändigt med att bygga staket, man kan även utnyttja naturliga gränser så som skogar. Om betesmarken är tillräckligt stor beger de sig inte in i skogen ensamma, inte långt i alla fall och återvänder efter att de hämtat vad de behövde av skogens växter, bark och blad.

Skapa en trivsam viloplats, håll den ren (städa dagligen bort spillningen), erbjud vatten, salt, skydd och skugga. Djuren går som i ett ledkoppel, fast du inga staket har.

Staket behövs om du har grannar och sädedfält i närheten. Oftast är det billigare att gärda in grannens tomt än gärda ängen.

Hur beter sig sjuka får?

Under de gångna åren har jag lagt märke till hur sjuka, svaga djur uppträdwr i flocken. Jag börjar med ett färskt exempel. Triip hade här i början av betessäsongen lös mage. På dagarna vilar djuren utanför sin nattlada. Jag har byggt en koridor som omgärdas av ett plankstaket. Denna korridor har många funktioner: uppsamlingsställe om besökare kommer, viloplats på dagen och ställe var fåren gnuggar hals, sida och rygg. De höga staketet ger djuren en trygghetskänsla, på samma gång kan de kika ut genom springorna och hålla vakt på omgivningen. När de ligger lågt kan man inte se dem på håll. När Triip var sjuk fick hon inte vara med och vila i denna koridor. Hon fick ligga utanför. Mellan skogen och de andra djuren.

Alla fårägare är säkerligen bekanta med hur sjuka djur även går lite utanför huvudflocken. Det är samma sak - ett tecken på svaghet och på samma gång ett tecken även för rovdjuren vem som är svag - och tror jag - även ett tecken på vem som "får" tas. Det kan till och med vara så att dessa får "ger sig själva" vid ett rovdjurangrepp, eller föraöker genom att springa bort från flocken leda anfallare efter sig. Lamm är dock väldigt trogna och kan vid sådana fall kanske springa efter sin mor.

I en fårflock är inget tillfälligt. Allt är välplanerat och det är ordning på vem som går hur och vart när det gäller. Visst kan de vara hoppiga och flamsiga, men när det skall vaktas är reglerna tydliga. Detta igen i en traditionell liten fårbesättning med allmogefår var åldersstrukturen är normal = djur av olika åldrar och kön. Avlade raser och stora flockar beter sig säkerligen lite annorlunda.

Ull med grova täckhår spunnen

I KnowSheep projektet utför Katrin Kabun produktutveckling med estnisk och finsk allmogeull. Ullen blir sorterad efter typ, olika tekniker används men med tyngdpunkt på vävning. Vi tyckte det var synd att endast fabriksgarn skulle användas och samarbetar nu med Kiltsi äng (det är mig det) som spinner även handspunna garner till projektets användning. Idag blev jag färdig med att spinna estniskt grovt ull med långa täckhår. Det gick lätt att spinna, även om ullen var lite klibbigt fet. Det är även en konst att förstå hur mycket man skall tvätta så att det blir lagom fett kvar i ullen. Om man tvättar för mycket kan man både filta ullen eller göra den mycket svårspunnen då den är för "torr".

B-vitamin mot matsmältningsstörningar

Idag har jag talat med två olika djurläkare, en i Finland och en i Estland. Sedan ringde jag ett apotek i Finland samt surffade igår på nätet angående lös mage hos får / kalvar och CCN.
Varken den finska eller den estniska djurläkaren kände till rent preparat av B1.  Bägge nämde att i stora besättningar spelar ett djurs liv inte så stor roll att ägarna kllas ut. Ägare av små besättningarna i Estland har oftst inte råd att kalla på en djurläkte. I Estland kan det även hända att en djurläkare inte kommer när du kallar för att det belopp av att bota ett djur inte ger på nära så mycket inkomst som när en stor gård med hundratals djur som kallar på läkaren ger.

Efter en del övervägande  bestämde jag mig för att sätta igång jäst-kuren på min 1-åriga tacka som har lös mage och kanske lider av B1 vitaminbrist som kan leda till blindhet och kramper (CCN). Den estniska djurläkaren berättade att under sovjet-tiden hörde jäst till kalvarnas dagliga foder. Jästen hjälper även mot vanlig lös mage. Pröva nästa gång. Det skall vara färsk jäst. I diskussion med den finska läkaren kom vi fram till att jag kan ge fåret 10 g jäst. Jag gjorde jästen mjuk i handwn och bredde ut sen på en skiva bröd. Hon åt det gärna. Jag planerar att ge henne det i 10 dagar. I allt har hon så fått två 50 gr bitar jäst.

CCN igen?

En av mina fjolårslamm hade lös mage redan när jag tog hem henne till ängen. Det har nu inte blivit bättre sedan hon gått ute nu i en vecka. Det är inte så att det rinner men löst i alla fall. Idag såg jag att hon blev efter de andra, på ett sådant sätt att de andra gick in och hon märkte det först efter en stund. Hon sprang sedan ropande efter dem in. Det verkade som en mycket bekant situation, som förra året med lilla Aksel.

Kanske är jag bara mera uppmärksam nu eller manisk, men imorgon ger jag henne jäst direkt i munnen. Läste nämligen här "Pyörälä & Tiihonen: Vitamiinien ja hivenaineiden puutostilat ja liikasaanti 2005." att ett knep som brukar fungera är att ge jäst direkt i munnen. Undrar bara hur mycket man skall ge.

Sedan tänkte jag ännu ringa till djurläkaren och höra om de har ren B1 vitamin (tiamin). Förra året sade djurläkaren som kom att det inte finns ren B1 vitamin, men kanske det finns om jag frågar en annan djurläkare.

Bättre att mota Olle i dörren!

Mögligt havrestrå

Mitt strå för att lägga under djuren tog slut och igår hämtade en bekant bonde till mig en stor rulle med havrestrå - som stått ute under vintern. Ni kan välan tänka er att det inte var av allt för god kvalitet. 2/3 fick jag köra på komposten och längst inne i mitten var det lite som fick duga. Suck!

Fåren åt igår upp alla blad på mina bägge små lindar. Jag satte igång att bygga staket av al - tre stycken fick jag färdigt. Det får 11 träd till ett ynka litet staket. Jag bygger lösa delar så jag senare kan använda dem till något annat. Vet nu inte hur länge de håller - björk håller ju inte länge, ett par år och så knäcker de. Jag borde ju ha byggt av gran, men det tar så lång tid att kvista dem och saven kliddar. Det gick snabbare med att bygga av al.

Räknade under veckoslutet tvåblad-orkideer. Jag hittade 20 stycken, varav 4 växte på ett nytt ställe som jag inte hittat innan. De sprider på sig och det är ju bra.

Det har regnat en del (22 mm) de senaste dagarna. Idag är det uppehåll. Varmare har det dock inte blivit, det är ännu kallt fast idag skiner skolen.