Höstblåst ger rastlösa och vandrande djur

Idag är djuren rastlösa. Det började lite dåligt, jag var sen en halv timme. Då var de sura när jag öppnade dörren och sedan fick de springsjukan. De sprang fram och tillbaka i mycket hög hastighet, två gånger runt tomten ut på vögen och tillbaka. Jag tänkte att kanske de fick ekollon på sig då vinden är hård och blev skrämda av det. Men det var nog ren lch skär springlystnad det var frågan om. På samma sätt beter de sig även om våren de första dagarna.

Visserligen betade de lungt förmiddagen men när det är tid att idissla vill de inte lägga sig ner, inte stå stilla i vinden, inte vara inne i stallet - nej de vill bryta sig in i trädgården min. Hela sommaren har vi fått ha trädgården i fred men nu idag har jag för jämnan schasat ut dem. De bryter sig inte in utan hoppar bara över staketet - alla utom de yngsta som står och bräker utanför.  Oskars sinnelag påminner om en åsnas (inte för att jag har haft åsnor, men efter vad man hört). Tackorna förstår väl att de är på fel ställe i min trädgård men Oskar står stilla, som om benen var fastlimmade i marken ser nonchalant på mig och hans blick säger "Dina regler gäller inte för mig - för jag är Kungen. Jag bestämmer själv vad jag gör och var jag vill vara"! Som straff fick de en jättearg röst och jag stängde in dem i stallet. Nu kan de tänka över sina synder.

Några dagar till skall vi hålla ut och så blir de installade för vintern. Ringde redan igår och talade med Kai (kvinnonamn i Estland). Hon sade att de redan gått och väntat på att jag skulle ringa. Idag skall jag även ringa för att ordna transporten dit som är 9 km. Argsinta Oskar skall inte med - han har gjort sitt jobb under de senaste två veckorna. Jag behöver en lungn vinter efter denna stormiga sommar.

Oskar är arg och elak

Vad skall man göra? Oskar som bara varit vos mig i en vecka har blivit grymt argsint! Han tar varje tillfälle i akt att stånga mig. Jag har inte en enda gång varit elak med honom men nog var han fått bannor av mkg när ångan står ur öronen på mig. Så som han svänger om, skrapar med benet och tar fart börjar jag gorma. Han tycker inte om oljud. Om han ändå kommer, som han varje dag nu gjort en massa gånger tar jag tag i hans huvud (märk väl jag rör inte hans horn, det gillar de ju inte), svänger vuvudet bakåt längs med kroppen så han tvingas svänga och sedan skjuter jag (med en liten förbannelse) om honom iväg bort från mig. Ännu klarar jag av honom för han är bara 6 månader. Men hur länge skall man stå ut? På gården var han kom ifrån var han ju jättesnäll naturligtvis. Alla baggar är ju snälla var dom föddes, men när man flyttar på dem, då kan inferno uppstå.

I början förlät jag honom med att han har nog just parat tackorna och försvarar dem. Idag började han stånga tackorna med! Han tolererar ingen minsann. Bakom ligger en barndom i en flock på två tackor och med sin egen far. Fadern höll hård ordning i flocken och Oskar fick krypa o h försökte göra sig osynlig. Nu med eget harem steg det honom i huvudet!

Vargväder

Idag på eftermiddagen förändrades vädret till vargväder. Det regnade först 19 mm, sedan lade sig ett varmt dis över landskapet. Fåren är nu jte och äter sista gången för idag, klockan är redan över sju på kvällen och det börjar skymma. När det är dimma om morgonen eller regnsjuka dagar kan man lika gärna hålla in djuren. För säkerhetsskull. Tidningarna har varit fulla med nyheter om varganfall på får, även björnen anklagas nu och då.  Fåren går inte många meter.från mig nu om kvällen, står och betar 5-20 m från mig. Inatt blir det fullmåne. By hundarna har skällit redan hela dagen, som om de var onöjda med något. Förra veckan blevv Leida uppjagat två nätter i rad av sina hundar som skällde klockan två på natten. Vad gör Leida då? Hon tar sin superstrålkastare, en kastrull och en gammal rostig sak att slå på kastrullen med. Där står hon och lyser på åkern, ser något men är det ett vildsvin eller en varg? Djuret står med sidan till. Så svänger det och de röda ögonen blänker till i strålkastarljuset om natten. Hon bankar på kastrullen och djuret försvinner.
Nästa natt igen vid samma tid. Klockan två. Igen skäller hundarna men ingen av dem vill gå ut när hon öppnar dörren. Hon går ut själv. Med kastrullen. Nu är djuret nära grannen. Vad gör hon då? Ringer till grannen naturligtvis. Ber henne ställa sig i fönstret och säger att nu går jag ut och lyser, var jag lyser är djuret. Försök se vad det är. Leida går ut, lyser, kommer in. Maimu ringer strax. Svaret är - en hund eller en varg....

Kardborrs Oskar i farten

Igår kom så Kardborrs Oskar, på estniska Ohaka Oskar. Jo, han är finullig och då blir det ju extra bra om han råkar träffa på en kardborre. Hornen har fel ställning och det blir att såga lite i dem i morgon. De växer rakt bakåt och in i ryggen. Om man hade lite bättre nerver kunde man ju vänta för de börjar ju snart snurra uppåt men det kan jag inte vänta på. Så det får bli sågen! Han är nämligen redan lite röd på huden och utan hår på ett ställe. Jag förstår mycket väl att ingen vill hålla djur med horn. Det är jubara problem. Idag fastnade han redan i fårnätet och jag hade möda att få loss honom. Lite bossig försökte han att vara igår, men det skall nog gå. Inte för att han kommer att tycka mera om mig efter sågbehandlingen i morgon, men man får väl muta honom med bröd.

Fåren blev klippta igår av Raivo Pent. Allt gick bra och ingen skadad. Det var ju lite tidigt och ullen var ju inte så lång men väl så.

Just nu är det populärt att käka ekollon varje morgon. Man får inte ge för mycket, eken ger själv lagom på vägen varje dag.

Slakt för husbehov

I Estland kan man göra slakt för eget husbevov på gårdarna och detta praktiseras ännu livligt. Dels för att man får producerat billigare mattill sig själv och om man har får så finns det inga riktiga alternativ till saken. 20 år av självständighet har inte ännu fött varken nya spinnerier eller småslakterier. Det finns ett fårslakteri på Ösel och ett utanför Talinn. Bägge är för långt borta att man skulle kunna få saken ekonomiskt att gå ihop om man tog dit djuren. Alltså slaktar man hemma, äter själva, ger som gåva till vänner. släkt och grannar mot en gengåva. Men sälja får man inte. Sedan förundrar sig myndigheterna vart allt fårkött tar vägen och hotar med strängare kontroll.